Godmorgon!

Har precis kommit hem från en joggingrunda. Så jävla skönt rent ut sagt!
Insett att man måste göra mer än att äta delicatobollar för att få tillbaka den kropp man är van vid.
Idag hade jag med mej både Molly och Mellin.
Det gick nästan bättre att springa med båda. Molly är lite lat och samtidigt så nyfiken på annat att hon gärna maskar.

Idag ska vi hämta Jamie tidigt (Som varje dag, men lite extra tidigt idag).
Vi ska mysa och umgås!
I morgon är det hocky och då hinns det inte med så mkt annat. Den här veckan bara flög iväg! 
Snart är det bara helgen kvar innan han ska till sin pappa igen =(
Visst låter jag positiv? Det är inte lätt att dela med sej av den man älskar mest på jorden. 
Jag vill ju kunna gå in i hans rum varje kväll, bädda om och snusa honom lite i nacken, viska att jag älskar honom till månen... 
Jag vill kunna säga god morgon till honom varje dag, se hans trötta ögon, sängrufsiga hår och hans morgon-mysiga uppsyn som faktiskt är glad på riktigt över att det är morgon och att han får kliva upp!
Men man blir inte gladare av att tänka på allt man INTE får...
Det är klart att Jamie ska få vara hos sin pappa oxå. Det är en relation och en kärlek han inte ska behöva vara utan.
Jag som växt upp utan en pappa som finns där och bryr sej vet att det är en stor saknad. 
När kompisarna skröt om deras starka häftiga pappor hade jag ingen att skryta om. När alla hade båda sina föräldrar på avslutningar och julspel i skolan hade jag alltid bara mamma.
Det är inte så bara. Hon har kämpat och gjort allt hon har kunnat! Men jag hade ingen pappa...
Minns ett fotografi från en julavslutning på dagis där han var med. Minns inte själva hädelsen men jag minns fotografiet och känslan...
"Han har iaf varit med någon gång..." 
Minns hur jag låtsades att han var lik kändisar i filmer.
Patrick Swayze bla.

Pappa?

Näe... Om han är lik någon kändis så måste det nog vara denna...


Minns att en av mina bästa barndoms vänner brukade fundera på hur han såg ut...

Hon trodde att han såg ut så här...


Hur han ser ut på riktigt får förbli en hemlighet då jag inte har något kort...
Han kanske heller inte vill bli uthängd här i både text och bild=P

Jag kanske inte hade värsta bästa farsan men!
Jag hade min morfar! Inte vilken Morfar som helst heller! Utan just världens bästa Morfar!
Mormor är oxå världsbäst men Morfar och jag hade något väldigt speciellt... <3


Kommentarer
Postat av: Camilla

Måste vara jätte jobbigt att inte alltid få ha sin prins hemma hos sig, men precis som du säger behöver han ju även sin pappa! =)

Kramar till er!

2009-11-04 @ 23:02:41
URL: http://mammaochrasmus.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Din kommentar gör det roligare att blogga! Kommentera mera!
Glöm inte lägga till mig på bloglovin
Follow minatre

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

Blogg eller Hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0