minafinatre

Ja, det kallade jag henne! Jag skrek det rakt ut till henne som hade så bråttom i sin lilla fula röda Saab att hon nästan körde på mej, mina barn och min hund på ett övergångsställe! Fingret gav jag henne oxå! Som tur var hade jag lämnat Jamie i skolan och var på väg tillbaka. Självklart är detta inte ett beteende jag vill att mina döttrar ska ta efter men ibland måse man få ge ett och annat finger! Särskillt till fula, stressade kärringar med råttfärgat kort hår och som kör en ful äcklig röd Saab med en snuskig grön wonderbaum gran hängande i backspegeln!!
När ilskan har lagt sej och jag inser att jag hävt ur mej något fult och till&med pekat finger känner jag mej konstig... Nästan lite stolt! Det är så långt ifrån hur jag är som person egentligen! Jag är en sån som inte säger något till den pensionerade sura tanten som just trängde sej före mej i kön trots att hon är den med all tid i världen. Jag är en sån som tror att folk inte snor sista parkeringsplatsen framför näbben på oss av egoism eller av elakhet utan av misstag. För att dom inte såg att vi precis skulle svänga in där. Jag blir generad när Stefan ilsket använder tutan och påminner ALLA som (enligt honom) gör fel och inte fattar ett skit. Jag är absolut inget helgon! Jag vill bara inte stöta mej med andra i onödan. Så länge jag, mina barn eller någon annan som inte kan säga ifrån själv far illa orkar jag inte bry mej. Små saker som pensionerade tanter och parkeringsplatser är inte värdsliga saker. Då finns det så mkt annat roligt man kan lägga ner energi på!
Men en kärringjävel i en röd ful Saab kan inte få komma undan med vad som helst!
Så det så!