Då var den dagen slut...
Vi hämtade som sagt Jamie direkt när skolan slutade. Eller Stisse hämtade Jamie och jag tog tjejerna och Molly och promenerade till min mormor. Hon och Benke ska åka till Thailand i morgon så vi ville passa på att träffa dom! Dom hade dukat upp med massor av gott fika! Jamie nästan tryckte i sej och han brukar inte vara jätte mkt för sötsaker så jag misstänkte att något var på gång.Mycket riktigt, när vi kom hem slängde han sej i soffan och migrän-atacken var ett faktum. När den goda middagen stog på bordet kom han och satt sej en liten stund men hann inte mer än lägga upp på talriken innan han sa att det kändes som om han skulle kräkas. Han la sej på soffan igen medan jag bäddade rent i hans säng. När jag var klar hade han somnat. Klädde av honom och bar in honom.
Min lillla stora kille...
När jag ska få migrän är det precis som om kroppen känner på sej det redan innan och vill ha något som förhindrar att huvudvärken bryter ut. Jamie tröck i sej sötsaker som om han inte ätit på en vecka, precis så känner jag med. Det är ju då man ska ta en tablett men det är så himla svår att tyda signalerna. Jag som är vuxen och har haft migrän i många år lyckas inte alltid. Jag vill ju inte ta eller än midre ge Jamie smärtstillande i onödan.
19.00 sov alla barnen. Jag plockade undan lite leksaker och gick sen en prommis med Molly. När jag kom hem sov Stisse oxå. Så här sitter jag... Men om jag inte minns fel är det familjen anorlunda kl.20! Det är så roligt! Tycker att det är helt underbart att se dessa tokiga och kärleksfulla familjer!
*HOPPAS HOPPAS att Jamie lyckas sova bort migränen och får vakna pigg och fräch i morgon!!*
Tjingeling!
