God morgon!
Idag fick jag lite sovmorgon! Härligt! När jag Stella kom in och väckte mej var frukosten dukad och det var bara att sätta sej till bords! Hur mysigt som helst! Sen tog vi en lång härlig promenad enbart jag Molly! Sista biten försökte jag träna på en av hennes svagheter (Eller en av mina svagheter kanske det är). Att gå fint i kopplet. Hon är ju nästan alltid lös så det har inte blivit konsekvent koppelträning kan man väl säga. Hon vill gärna nosa på varje snöflinga. När det är nyplogat är det rena himelriket i hennes lilla värld! Alla dofter är ÖVERALLT! Själva träningen gick väl sådär. Får jag skylla på plogbilen? Näe, jag måste tänka om. Hitta nya vägar till att lyckas.
Hon har så lätt att lära sej olika trix och skojigheter men det där med kopplet är varken min eller hennes grej. Jag tappar tålamodet när hon inte gör som jag säger. Jag VET att hon är lättlärd, jag VET ju att hon kan! Å jag VET att det är jag som måste hitta rätt sätt att motivera henna att göra rätt. Jag vet att det hänger på mej... Därför blir jag frustrerad...
När hon drar stannar jag, markerar genom att knäppa med fingret som vi gör när hon är på väg att göra bort sej, hon står still och tittar på mej , jag berömmer och börjar gå. Men jag hinner bara ta ett steg så ligger hon där och simmar i kopplet igen. Jag gör om samma sak igen, stannar, markerar, berömmer och går.. Känns som hon tittar på mej och tänker "skit på dej".. Hade hon kunnat hade hon likt en rebellisk tonåring gett mej fingret oxå. JAg får det inte att funka! Det gör mej galen!! Måste hitta en annan väg. Har prövat att byta riktning 511 gånger oxå men hon börjar dra åt det nya hållet i samma veva som jag vänder om. De få gånger jag får henne att gå fint några steg hinner jag precis säga ett lungt "bra" och då blir det som en startskott i det marathon hon tydligen är med i.
Då ligger hon där i kopplet å simmar igen!!!
Hade hon varit en stor hund hade mitt mitt koppel-misslyckande varit på en helt annan nivå. Jag hade flygit som en vante. Eller hade man kanske tagit tag i det på en gång då? När jag släpar syskonvagnen i snömodden känner jag inte ens om hon drar. Allt är så tungt och krångligt iaf.
Näe, nu måste jag ta tag i det. Hon kan inte flänga som en tok mer. Det är så man får skämmas.
Ge mej gärna tips om ni har några till övers...
Familjens lördags-status:
Jamie är hos en klasskompis och leker. Han är helt pigg igen. Äntligen. Det här migränanfallet var något utöver det vanliga... Fy draken!
Stella är utan blöja hela dagarna! Hon är inte helt vän med varken potta eller toalett men fullt medveten om att det är dit hon ska ta sej när hon blir nödig.
Nicole har en dag där sömn tydligen inte är nödvändigt. Så länge hon är trevlig gör det inget..
Jag och Stefan är väldigt kära precis som alla andra dagar! =)
*tjing*
