minafinatre

Idag är det verkligen helt fantastiskt väder, vilket gör att jag genast känner mej piggare än jag varit på flera dagar! Kanske för att tjejerna sovit bättre i natt oxå. Stella sov hela natten för första gången sen hon blev sjuk. Underbart för alla inblandade!

Igår var min mamma och mina systrar här. Dom hade köpt med sej lunch och fika! Gulasch-soppa och färska frallor! Hur gott som helst! Till fikat hade dom tagit med sej delicatobollar! Vi åt, pratade och skrattade massor. Efter ett tag kom Stella och frågade mej om hon fick gå ut med Sofie och leka. Självklart fick hon det! När dom gått skojjade jag med Sandra och sa "Ja och du kan ju ta med dej Molly nu när du ska till Bro över helgen..." Å hon svarade -Ja, jag tänkte det!
En stund senare så skulle mamma och Sandra gå och då hängde Molly lyckligt med! Hon är löjligt förtjust i Sandra! När dom stängt dörren efter sej blev det alldeles tyst. Nikki sov så jag var "helt själv"! Det konstiga är att jag genast kände mej rastlös. Vad skulle jag göra? Precis som om att jag inte fungerar ensam. Vad ska JAG göra med MIN tid? Kikade ut för att se om jag kunde se Stella och Sofie... Näe.. Plockade lite leksaker från golven... Gick runt... Kollade efter dom i fönstret igen.. Där är dom! Jag gick till och med ut och mötte dom i trapphuset. Kom på mej själv med att säga till Sella att jag saknat henne! Herregud! Shape up! Hon hade ju inte varit borta en hel dag! Tror jag skulle behöva en kväll ute eller kanske en helg på hotel! Inte en helg förresten. En natt räcker =P
För att få vara bara Tina en stund.
Jag kan inte förstå hur dom där i programmet "drömmen om italien" kan lämna bort sin lilla 5 månaders tjej i 10 VECKOR! Dom säger att det är för hennes skull. För att hon ska få möjligheten att uppleva en annan kultur i framtiden. Jag tycker inte alls att dom gör rätt. Jag tycker att det är grymt. Om jag ser på mina fina tre så är vi föräldrar ovärdeliga. En kväll, natt och dag hos någon dom känner väl är inga problem. Men när man kommer tillbaka och ser hur glada dom blir att se oss förstår man att dom faktiskt behöver oss. Självklart kanske andra barn behöver och klarar av andra saker men jag tror inte att något 5 månaders barn drömmer om italien.
Jag kan utan tvekan säga att jag lever för mina barn. Allt jag gör är för dom. Inget annat känns egentligen viktigt. Vad folk gör, tycker och tänker är en fis i rymden i jämförelse. Jag skulle skulle aldrig lämna bort dom mer än jag verkligen var tvungen till. Jag och Stefan har en gemensam dröm och det är att se våra barn växa upp och att ge dom obegränsat med kärlek. Sen har vi självklart en massa drömmar vid sidan av den. Dom kommer vi göra vårt bästa för att uppfylla tillsammans med våra barn. Men blev en liten tanke ett långt inlägg.

Nu ska jag göra oss redo. När Stisse kommer hem ska vi iväg på en grej! Mer om det senare! =)

MARS

Mars 08


Mars 09


mars 10

För er som orkat läsa ända hit önskar jag en fantastisk dag i solen!
*kram*