Dagen i korthet...
Som jag skrev tidigare hade vi lite problem att få till det där urinprovet. Vi fick en påse, eller rättare sagt 3 påsar med oss hem. När jag säger påse menar jag en "pås-grej" som man skulle "klistra" fast nertill för att urinen skulle samlas i en behållare som såg ut som en påse. Det var enligt sköterskorna jätte simpelt och jag tänkte ju att det skulle vara plättlätt och avklarat fortare än kvickt. Men så var inte fallet... Stella är en otroligt envis tjej och höll sej in i det sista. Påse nr.1 gick åt fanders då hon satte sej på den och allt gick till spillo. Inte en enda droppe fanns kvar! På med nr.2. Efter ett tag satte jag en blöja utanpå och lät henne leka ifred med förhoppningen om att hon skulle glömma bort att den var där. Det gjorde hon oxå. Hon bäddade ner sej själv med täcke och kudde på golvet och efter en stund kontrollerade jag om det blivit resultat. Det hade det! Men i samband med att hon bökade runt och slutligen la sej ner hamnade urinen iaf i blöjan. Inte en droppe kvar till provet denna gång heller! Inför nr.3 var jag nervös! Direkt efter sov-vilan satte jag dit den och sen fick hon sitta på pottan, framför tvn i vardagsrummet med pippi som sällskap. Efter lite mer än 1h ropade hon glatt, KISS MAMMA!
WIIEEEE! Äntligen! ÄNTLIGEN!!!
Fort som blixten for vi ner till VC och lämnade stolt in det vi jobbat för hela dagen! Efter det var det dags att träffa Dr. Mask igen. Trots att halsprovet inte var så roligt igår så gick hon glatt in och hejade på honom. Min modiga tjej! Vi pratade lite om vilka blodprover dom skulle ta på Stella och att en remiss skulle skickas. Efter det var det dags för blodprov. Vår lite underliga tjej har bett om att få en spruta vid varje läkarbesök men inte fått något mer än stick i fingret. Nu var hon glad och förväntansfull inför att hon skulle få en! Väl där inne sträckte hon glatt fram armen och de 3 gulliga sköterskorna som var där inne med oss var väldigt imponerade (Jag med!).
När dom stack henne vart hon ledsen men det gick över så fort dom släpte hennes arm. I slutändan var det jobbigast faktiskt plåstret. Det satt som sten och hon vart jätte ledsen när vi tog bort det.
Nu väntar vi på att få provsvaren. En del av dom får vi på måndag.
Det har varit en bra dag.
Jag känner mej glad över att dom efter mkt tjat iaf tog alla prover så att vi kanske får veta vad som orsakar den långvariga febern och alla andra symptomer, nöjd och stolt över att Stella varit så duktig och väldigt imponerad av Nikki som varit vid gott mod under hela dagen! Mina fina ungar!
Veckan har gått ganska fort. Skönt. Snart är Jamie hemma och vi är fulltaliga igen!
Nu ska jag umgås lite med min söta syster som är här. Hon ska sova hos oss i natt!
*kram*
Det vart inte så kortfattat som jag tänkte mej när jag skrev rubriken =)
