ja....
En kommentar... från fina Erica! Tack för den! <3
Det går liksom inte att uppdatera vad som hänt sen sist så jag fortsätter från där vi är idag.
Jag har börjat jobba igen. Nästan heltid. Känns jätte bra. Trots att jag är helt slut på kvällarna så känner jag att det är skönt. Nog om det.
Jamie går i 3an nu. Snart 9 år!! Han är stor. JÄTTE STOR! Hur gick det till egentligen? Tiden bara rusar och jag hinner inte med. Nu låter jag som min mamma, vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det konstigaste med det är att jag faktiskt tycker att det är okej. Min mamma är fin. Jamie har fått hem sin första engelska läxa och är lika mkt tjejtjusare som Sune. Vad ska det bli av honom. Tjejer, hockey, rosa och hårvax. =) Fina Jamie!
Estelle är 3 och genomgår just nu en fantastisk 3-års trots. Känslogmässig berg&dal bana där vi föräldrar oftast inte fattar något alls. Vad hände lixom? Där ligger hon på golvet och gallskriker för att jag plockat fram gympaskorna? Dom som passade utmärkt igår..? Eller helt plötsligt slickar moster Sofie på armen och bara hånflinar. Eller ännu värre, drar av sin lillasyster hälften av dom få hårstrån hon har på huvudet. Varför? Varför? Varför? Ja, vi fattar inget av hennes plötsliga infall men hon har ju varit snäll sen hon föddes så vi hoppas att det är övergående....
Nicole är 2 och lika glad som alltid. Om hon inte blir av med halva peruken förstås. Då kan hon bli lite grinig. Dock hittar hon på hyss alla sin vakna tid. Allt från att rita på golv, väggar och tak till att stoppa saker i toan, hälla ut Mollys vatten, stoppa pärlor i näsan eller hoppa i nya fina soffan.
Stisse är som han alltid har varit. Världens finaste man. Kan inte tänka mig ett liv utan honom. Åh, va larvig jag låter... Men han är sååå bra. Han har verkligen stöttat och tröstat mig när jag har mått dåligt. Han har fått mig att skratta och se saker från den ljusa sidan när jag sett allt i svart. Jag har surat och skällt och ändå har han funnits där. Underbara du älskling!
Jag. Vad finns att säga om mig.... Jag har som sagt börjat jobba igen och har fullt schå att komma in i rutinerna igen. Morgonbestyr, lämna barn, komma i tid till jobbet, hålla koll på vart jag ska befinna mig och vilken tid, hämta barn, laga middag, se till att ungarna hela, rena och mätta, deras aktiviteter, läxor osv. Samtidigt som mitt minne fortfarande är sjukt dåligt. Jag har min filofax. Det som inte skrivs in där glöms bort. Självklart är jag inte ensam om alla dessa saker. Stisse är ju lika delaktig som jag i det mesta. Men när man är sjukskriven har man inte samma press. Man har ju mera tid då...
Kram T
